Trädskällare

[Rokka]

Aha! Lite Rune antar jag

[kela]

Nu när vi varit inne på området tjädertuppar i flock så kan jag väl dra ett litet strå till stacken.
Det var under mitten på det glada 80 talet och vi hade riktigt gott om fågel, nu hade hela hösten gått och vi var inne i toppjakten som skulle avnjutas under 3 dagar i en stuga mitt i orrens himmelrike.
Åkte halva första dagen utan att se en enda fågel, vilket faktiskt var väldigt ovanligt i dessa marker.
Letade mig upp på en höjd för att få lite sol under fikat, då ser jag en flock med vad jag trodde var korpar på ca 2km håll.
Brydde mig inget mera om det utan fortsatte ut på myrmarkerna efter fikat och hittade äntligen igen några orrar.
Sköt en orrtupp på ca 80m håll med 222’an, på vägen fram till orrtuppen så fick jag syn på en tjädertupp ca 150m längre bort, så jag tog snabbt reda på orren och letade upp ett skottläge på tjädertuppen och ”pang”…
Nu börjar det intressanta!
Jag såg att jag fick tuppen, men när jag åker fram så sitter det en tupp till i samma område så jag skjuter även den tuppen.
Nu är jag nere vid en myrkant och ser att det sitter tjädertuppar i princip överallt.
Jag räknar till 43 st som sitter helt öppet ute på myren framför mig, jag tror faktiskt inte det är sant, men så är det.
OK tänkte jag en till kan jag skjuta men sedan får det vara nog, trodde liksom inte att en till skulle ha någon större betydelse på det beståndet.
Nåväl jag väljer ut en som sitter bra till och klappar till, det ser ut att at lite dåligt men jag ser att den tar in i en myrholme så jag drar dit, får syn på tuppen i en tall och skjuter, den ramlar rakt ned, stendöd…
Åker nu dit för att ta rätt på det hela då jag får syn på en tupp som sitter i en två meters gran kvarlämnad på ett hygge?
Då slår det mig att jag förmodligen skjutit fel tupp, och att den skadskjutne är token som sitter på hygget, så för att göra processen kort ploppar 222’an iväg en projektil till och död faller tuppen ned.
Nu börjar det gedigna arbetet med att hämta mina 3 tuppar som jag visste blivit 4 av misstag.
När jag dessutom ska hämta den sista ute på hygget så tro det eller ej, men den ”skadskjutne” tuppen var inte den som satt i granen på hygget…. Den låg nämligen död 10m hitanför den som jag sköt i lillgranen.
Så det blev alltså 5 tjädertuppar och en orrtupp av det hela, som från början var 3 plus 1…….
När jag sedan for runt och plockade upp fåglarna satt alla dom andra tjädertupparna kvar totalt orädda och tittade på mig fast jag bara åkte 10 meter ifrån dom.

Humorn i det här var att min broder stod uppe på ”fikahöjden” och såg på hela händelsen.
Vi sköt bara två tjädertuppar till under resten av dagarna, men vi såg fågel i mängder, men vi tyckte det var nog……

Ingen hundjakt men jag undrar hur en hund skulle reagerat i en sådan tjädertuppsflock när dom var så orädda?

[Thomas]

Fin bild Kela!! Kan detta varit -84/-85 tro? jag drar mig till minnes att detta år var ett bra år..

[kela]

[Rokka]

Ser ut som finska vinterkriget ungefär hehe

[Nimrod]

Grym historia! Där ligger man i lä. Hoppas få uppleva det själv innan man gör patron ur för gott. Du är fjärde person som jag vet råkat ut för en liknande jätteflock med självmordsbenägna tuppar under ens egen jägarkarriär. Tre st har gjort eld upphör vid ca fem tuppar, den fjärde visade dåligt omdöme och sköt tvåsiffrigt. Har även hört om en kille som sköt hejvilt och skotade hem tupparna dagen efteråt med skoter. Snacka om dåligt omdöme.

[Rokka]

Tragiskt att det finns såna marodörer Hörde också talas om en snubbe här i trakten som under en toppjakt för 2 år sedan mördade 11 tuppar vid samma tillfälle. Alla är tydligen inte begåvade med jaktetik,vett och etikett! Fan de kan ju inte ha IQ överhuvudtaget när jag tänker efter

[Nimrod]

[Rokka]

Jagade med min första finskspetstik för länge sedan(fan vad man e gammal) på ett berg som alltid brukar hysa hyfssat med orre. Det tog mycket riktigt inte länge förrän ståndskallet ljöd så det var en fröjd för en Tornedalnings kropp och själ. Avancerade snabbt till ett litet hygge, Teija skällde på andra sidan, och ganska snabbt såg jag föremålet för hennes intresse. Två orrar toppade i två enorma tallar på andra sidan av hygget. Ansmygningen gick som smort, snabbt var jag inom håll och likt Magdalena Forsberg släppte jag reptilsnabbt iväg skottet. Orrtuppen föll, men det var något som inte stämde!! Vid skottet stack en större fågel iväg från trädet, en tjäderhöna som tydligen satt i samma träd, dock något lägre än orren! Teija stack efter hönan och kvar stod jag där ,tveksamt glad i hågen med en orrtupp i ena näven. Tiken återvände efter en stund och då försökte jag ge hennes vanliga belöning -fågelhjärta, lungor, för ett gott arbete. Nu kommer vi till det märkliga i denna historia: Tiken vägrade ta emot belöningen!? (vilket aldrig hade hänt förut) Hon ville inte ha hjärtat utan uppvisade ett klart missnöje över något. Den enda möjliga förklaringen(vad jag tror) måste bara vara att hon hade siktat in sig på tjäderhönan, det var hennes fågel. Sen blev hon uppenbarligen mycket besviken när husse sköt en fjantig liten orre istället, som hon dessutom inte hade skällt på (i hennes ögon sett)
Detta är min teori. Skulle vara kul att höra om någon varit med om något liknande, eller om någon har en annan teori.

[Lars]

Trevligt med flera berättelser fortsätt med det
Jag har en något mindre romatisk teori att hon redan ätit sig mätt på något annat i skogen för tror inte hundar tänker på det sätt vi gör, men onekligen var din teori roligare att läsa

[Rokka]

Tänkte också så ,till att börja med(att hon måste ha käkat sig mätt på något i skogen)Men med tanke på alla fåglar och upplevelser vi varit med om tillsammans under årens lopp så var detta något helt nytt! Hon visade helt klart att hon inte gillade händelseförloppet! Och jag vill faktiskt tro att hundar tänker nästan som vi,speciellt när man är ett sammansvetsat team som har samma mål

[Nimrod]

Utifrån hundens perspektiv:

Hon fixerade på hönan, du sköt bom, hon gjorde ett förföljande men det blev inget förnyat, återvände för att kolla om något satt kvar.

Hon blir då serverad något som hon annars bara får vid lyckligt slut på fågelarbete. Tacka f*n för att hon inte uppskattade dina erbjudanden/vågade ville ta maten. Experimentet med Pavlos hundar kan bevisa Teijas beteende. För övrigt var historien intressant som vanligt. Keep on writing.

[Rokka]

Så var det nog, hönan skulle hon ha! Något annat fanns inte ens på kartan!

[Rokka]

Drar mig plötsligt till minnes en katastrofjakt med Korvenpellon Jerry. Hade jagat intensivt i en vecka med Jerry. Några fåglar hade vi på vårat samvete men pricken över I:et fattades fortfarande: En rejäl kroknäbb. Men just denna dag, denna sena eftermiddag i Oktober skulle det hända, för Jerry hade hittat en riktig Hiisitupp på en liten tallhed och öste på som han alltid gjorde när han hade full kontroll. Han hade en liten egenhet, han skällde ofta dubbelskall när han hade bra kontakt ,nu snackar vi riktigt tätt skall, ungefär som en välsmord Mercury utombordsmotor. Det täta skallet möjliggjorde en enkel ansmygning. Snart såg jag tuppen som satt helt öppet i en stor tall. Hade solen bakom mig så tuppen såg enormt mäktig ut där han satt och exponerade sitt grönskimrade bröst i solskenet. Hållet var inte mer än ca.60 meter så efter en snabb dialog med mig själv så beslutade jag mig för ett snabbt skott på fri hand ,utan stöd. Var helt säker på att träffa, hade gjort samma manöver många gånger förut ,men denna gången så hände följande: Tuppen lyfter, ser att benen hänger ned och inser att jag förmodligen skjutit ett lågt skott. Jerry förföljer, och jag försöker också hänga med. Går länge i flygriktningen utan resultat. Jerry återvänder och tittar på mig med ögon som skulle kunna döda. Skulle han kunnat prata så är jag övertygad om att han skulle sagt: ” Vad fan sysslar du med,ditt jävla praktarsle” Historien är emellertid inte slut med detta. Skulle kolla patronerna i magasinet efter ”fadäsen” och råkade tappa magasinet i ett myrhål! Tillbringade således säkert 2 timmar på en myr, grävandes med bara händer i iskallt myrvatten innan jag slutligen lyckade med bedriften att hitta magasinet! Det var det bästa med den jaktturen.

[Thomas]

Hehe..Bra skrivna berättelser Rokka.. fan..måste försöka bidra med något jag också tror jag.. får fundera ett tag till..