Trädskällare

[Nimrod]

[Rokka]

Injagning är ofta i mitt tycke extra spännande. Dagarna i skogen är fyllda av hopp och förtvivlan, lycka och misströstan , och allt kommer i samma häftiga paket. Med åren så har man varit med om en del dråpliga situationer under denna ack så viktiga tid för Flamman.
Minns när jag höll på och jagade in Teija . Hade jagat hela premiärveckan utan framgång och började så smått att misströsta. Det verkade som om någon högre makt hade någonting emot oss. Flera gånger hade tiken skällt godtagbara ståndskall på fågel, och jag hade tom. haft några av dessa fåglar i kikarsiktet, men som ett slag i ansiktet hade de alltid tagit till vingarna i sista sekunden..
Men så en eftermiddag så var jag på hemväg mot bilen. Både jag och tiken var tämligen slitna. Att Teija var sliten märkte jag på att hennes sök började svikta. Att husse var sliten märkte jag på att jag började längta till bilen ,denna underbara uppfinning, som man verkligen uppskattar efter en lång dag i skogen.
Jag gick uppe på en liten tallås medan tiken ,inom synhåll sökte på myren nedanför till vänster om mig. Jag hinner precis i ögonvrån registrera att hon fått vittring på någonting ,när en fullstor tjäderkull plötsligt lättar från myren! Samtliga fåglar flyger rakt mot mig, men ingen stannar och sätter sig. Förmodligen var skogen alldeles för låg för att de skulle våga stanna till tänker jag ,när Teija tar upp en eftersläntrande tupp! Tuppen flyger i samma riktning som de övriga kullmedlemmarna ,men annonserar omedelbart landning!! Det fanns bara en stor tall på tallåsen och under den stod jag! Tuppen saktar in och landar i tallen. Törs knappt andas där jag står direkt under kroknäbben, som skär näbb och är ordentligt irriterad. Hunden ställer sig bredvid mig, tittar som hastigast på mig och börjar sen att skälla som bara Flamman kan skälla på den svarta urtidsfågeln. Smyger mycket sakta upp bössan och skjuter.......

[Nimrod]

Straffspark med målvakten på läktaren.

Hur gick det

[Rokka]

Tyvärr så dog tuppen hehe

[Rokka]

Om jag minns rätt, så var det hösten -97, som ryktet gick om att en jättelik orrflock hade siktats av diverse jägare i trakten. Tänkte emellertid inte mer på det, utan jagade på i vanlig ordning.
Så en novembermorgon så drabbade vi samman. Det var fint väder, vindstilla, några minusgrader , och bara lite pudersnö på backen. Hade tänkt gå till Kallojärvi ,en sjö som har flera fina intilliggande tallhedar ,som normalt sett alltid hyser tjäder. Vi kom ej dock så långt! Gick på en skogsväg medan tiken befann sig till höger om mig, halvvägs upp på ett berg(Maanselkä) som nästan till 100% bestod av contortatallar. Hör tiken skälla ett skall, när himmelen plötsligt förmörkas av kupade svarta vingar. Ned från berget väller en massiv våg av orrar! Herrejävlar! minst 150 st hinner jag tänka när en del av den enorma flocken sätter sig i asparna (de enda träden med lite höjd) nedanför mig i en myrkant, ca 100 meter ifrån mig.. Tiken är inte sen ,utan är snabbt framme och börjar skälla. Hinner dock ej komma till skott innan de skygga fåglarna återigen lättar. Resten av dagen gick i samma tecken, tiken skällde i princip hela tiden på flocken(eller delar av den) men det kändes inte som trädskällarjakt ,utan mer som harjakt med stövare. Orrarna ville ogärna lämna berget, de flög inte långt, men flyttade ideligen på sig efter bara några skall. Fick slutligen i skymningen skjuta en orrtupp som dröjde sig kvar lite för länge för att det skulle vara hälsosamt. Då var både husse och hund helt slut.
Dagen efter var vi på plats igen ,men då var flocken försvunnen. Fick dock veckan efter höra att man i Korpilombolo (ca.10 mil bort) sett en enorm orrflock på uppskattningsvis 200 orrar. Flyttfågel har man ju hört talas om, men är det någon som vet vart dessa fåglar tar vägen? Minns att året efter var det ovanligt lite orre.! Måste tydligen vara så att vissa år så samlas fåglarna för att fly fältet,för att söka alternativ......eller?

[Thomas]

Du håller igång tråden Rokka!! Bra skrivet..

[davva]

min morfar berätta att ett år, kommer dock inte ihåg vilket men iallafall så blev vi invaderade av flyttorrar från ryssland. nu pratar vi tusentals. dom satt i t.o.m i byn överallt. varenda björk var belamrad med orre. nästa år var det i princip tomt i skogen då våra orrar flytta med,
_________________
Hund: nobs när inget annat funkar

[Nimrod]

Intressant fenomen. Har själv inte stött på sådana flockar men hört talas om dem. Den äldre generationen brukar prata om flyttfågel. Om det nu är det? Är det slumpen som gör att det någon gång blir flera rejäla flockar som råkar finna varandra och sen hänger de ihop? Eller?

Enligt en tjäderforskare från SLU som jag var och lyssnade på var det iaf inte helt dokumenterat att fåglarna gör några längre årliga flyttar i stora flockar. 10 mil var det längsta man hade dokumenterat att tjädertupp hade flyttat och då från fjällkant till inlandsskog. Men det har väl inte forskats så mycket i ämnet?

Hur som helst, kul för dig Rokka att få uppleva en fågelflock i lite solförmörkelsestorlek. Såg en gång en flock i härjedalen på uppskattningsvis 80 orrar i en träddunge. Det var häftigt! Först kom ca 40 och slog i träden, startade ansmygningen och vips kom 40 till som träade, skygga som attan, och ett tu tre var området tom på orre.

[Rokka]

Ja, det var nog första och sista gången man fick se en sådan flock Det var väldigt häftigt, men hunden tyckte nog att fåglarna var lite väl många

[Rokka]

[Lars]

Att det finns flockar som flyttar långa sträckor är jag övertygad om, riktigt stora tjäderflockar är nog rätt ovanliga redan en flock över 20 tuppar är rätt ovanligt att man får se men det händer
Orren är inte så ovanligt att det blir gigantiska flockar tror det beror på att det finns mera av dem och att flockarna rör sig över rätt stora områden så dessa fockar på många hundra är säkert ett antal flockar som samlats ihop till en skock som det heter då man passerat 100
Speciellt när det gäller tjäder brukar en flock vara rätt stationär när det går mot vinter men även då finns det goda fågelår flockar som drar ikring.
Nu blev ju detta mest vad jag tror angående flockar och eftersom detta är Rokkas historie tråd får jag väl dra en gammal historia om en tjäder flock

Det var något år i mitten av 90 och rätt dåligt med fågel så några tjäder flockar hade man inte sett. Var och jagade på en mark jag var rätt ofta detta år visst fanns det fågel men rätt glest.
Lämnades av kompisen på ett av dem bättre områden och bestämde vart jag skulle hämtas på kvällen, hade nog inte jagat mera än någon timme då hunden började skälla och den hund jag då jagade med hade rätt dåligt sök så jag blev glad att inte hört något upptag.
Skallet kom från ett ställe där marken består av massa ås ryggar så jag lade upp ansmygningen för att komma mot skallet i samma riktning som åsarna går alla som smugit tvärs åsar har väl märkt vad dum man känner sig när hunden står bakom en ås och man stöter fågeln utan att kunnat se hunden
När jag hade drygt 100 meter fram hör jag en tupp kraxa som vanligt stelnar man till och blir försiktigare, men hör mera kraxande och inser att det är flera tuppar här.
Sedan blir det som brukligt när man smyger på skall där det finns många fåglar mest massa problem att man stöter andra fåglar som man inte sett och dessa drar med sig skall fågeln......
Får ett antal timmars trevlig jakt här och tvingas kopla hunden då jag skjuter tupp nr.2 för det har redna börjat skymma och har åtskilliga kilometer till platsen jag ska bli hämtad på.
Detta var en flock med tuppar på mist 25st och på marker jag jagat hela hösten och på kvällen i stugan bestämdes att kompisen skulle skörda där nästa dag men flocken återfanns aldrig mera denna höst.

En gammal sunkig bild som kompisen tog då han hämtade mig väckte dessa minnen till liv.

[Rokka]

Härlig gammal bild

[Rokka]

Hörrru Larsa,hade du hagelbössa på den tiden,eller ser jag fel?

[Thomas]

[Lars]